Allt fler svenskar har valt att avstå alkoholen. Samtidigt har nykterhetsrörelsen i decennier tappat medlemmar och en del organisationer har ägnat sig åt omorganiseringar i högre intervaller än jag målar om fasaden på mitt hus.
Självklart behöver organisationer anpassa sin kostym efter förutsättningarna, men vi får signaler från föreningsaktiva om att en del moderorganisationer inte utstrålar en tillräckligt stark tro på medlemsengagemanget och därmed heller inte lägger resurser på föreningsutveckling. Många föreningar säger att återväxten är liten samtidigt som svenskars ideella engagemang är stort. Föreningar behöver riktat stöd i kvalitativa metoder i hur man tar emot nya medlemmar och erbjuder potentiella medlemmar att aktiveras.
Nykterhet i sig, alltså själva förhållningssättet, är inget engagemang som i sig skapar verksamhet. Nykterhet är ett ställningstagande. Naturligtvis ett självklart sådant, både för ens egna hälsa och folkhälsan generellt. Men det är alkoholfria upplevelser som skapar engagemang och gemenskap, där deltagarna känner att här kan jag umgås i en trygg och nykter miljö, här kan jag vara mig själv. Det är bland de människor som kommer till våra samlingslokaler, på medlemsmöten eller publika möten, där vi har kraften att bygga ett starkare engagemang och göra avtryck i lokalsamhället. Om inte nykterhetsrörelsen satsar sina resurser på föreningsutveckling och sina samlingslokaler, vilka ska då göra det? Inga andra än vi själva kommer att värna de alkoholfria miljöerna. Tack och lov finns flera riktigt duktiga föreningar med blomstrande verksamheter som vi kan synliggöra och ta lärdomar av.
”Det pågår ett krig i Europa”, sade försvarsberedningens ordförande Hans Wallmark. Beredningens rapport som släpptes i höstas inleds med orden att ett väpnat angrepp mot Sverige inte kan uteslutas. Sveriges beredskapsförmåga är på dagordningen hos myndigheter, kommuner och samhällsbärande organisationer. Vi förstår varför. I händelse av en större kris, eller krig, kommer befolkningens engagemang och försvarsvilja att synas och troligen vara stark. Den service medborgarna har från samhället i dag kommer inte att se likadan ut. Bygdegårdarnas Riksförbund har arbetat aktivt med samlingslokalernas roll i händelse av kris och krig och tillsammans med Folkets Hus och Parker genomför vi i mars ett rundabordssamtal med flertalet civilsamhälleorganisationer för att diskutera hur föreningslivet kan nå in till att bli en del i kommunernas beredskapsplanering. Samlingslokalerna har en naturlig funktion som nav för service vid till exempel matbespisning och lagerhållning, men framför allt platsen för att uppleva kulturproduktioner. Vikten av att människor får uppleva kultur är stor i händelse av mycket oroliga tider. Gemenskapen bygger band.
”Om inte nykterhetsrörelsen satsar sina resurser på föreningsutveckling och sina samlingslokaler, vilka ska då göra det? Inga andra än vi själva kommer att värna de alkoholfria miljöerna. ”
I Sverige har vi ett utbrett problem med psykisk ohälsa. Många känner dessutom ensamhet, särskilt bland äldre. Därtill har vi ett utbrett konsumtionsmönster av principen gör-det-själv där upplevelser ofta är abonnemangsförpackade med tv/surfplattan som distributionsform. Det bygger på upplevelser i hemmet. Våra samlingslokaler bygger på upplevelser för gemenskap. Samhällsbyggnadssektorn bygger inte nya platser för gemenskap. Nybyggda hus i dag räknas hålla i 50 år, med livscykelanalyser på knappa 30–40 år. Nya bostäder har knappt tillräckligt med garderober och förvaringsytor. Inredning kostar och ytan kolliderar med öppna planlösningar. Kvadratmeterpriset i byggnation sätts för att maxa kvartalsrapporterna för byggbolagen. Nya samlingslokaler byggs inte av samhällsbyggnadssektor, för de är olönsamma. Samlingslokalerna byggdes inte för att vara kommersiella, det vet vi. De restes för att uppfylla ett större ändamål.
Föreningslivet och våra lokaler har en sådan potential att vara rustade för de utmaningar samhället står inför. De byggnader som vår rörelse har rest håller i hundratals år till och bör ges plats för människor att hitta sitt engagemang och vilja till organisering. Om vi tror på oss själva, att vi kan locka nya medlemmar, skapa engagemangsformer och driva verksamheten. Om vi kan se bortom nästa årsmöte och höja blicken och se det som vi som föreningar kan bidra med till samhället. Det är det här som medlemsorganisationerna ska rikta sina resurser på. Det är i samlingslokalerna det händer.
Simon Svensson, vd
